Analys av Talking to the Taliban enligt triangelmodellen.
Vad?
Talking to the Taliban är en del av den kanadensiska tidningen Globe and Mails nyhetssajt. Tanken med sidan är att erbjuda en fördjupning i ämnet terrorism och det krig som utkämpas Afghanistan där kanadensiska trupper befinner sig.
Materialet till sidan är inhämtat av reportern Graeme Smith som sedan 2006 har befunnit sig i Kandahar, Afghanistan. Han menar att det råder en bristande kunskap om talibanerna, ett faktum som inte underlättas av att journalister på senare tid allt oftare kidnappas. Hur ska man då göra för att komma nära talibanerna?
Vad Graeme Smith har gjort är att han har delat ut en kamera till en lokal kontakt som åkt runt och träffat talibaner (42 stycken) och ställt samma tjugo frågor till dem. Han menar att det inte är en perfekt lösningen, men när alla får samma frågor börjar ett mönster uppstå. Graeme Smith uppmanar i öppningsmonologen läsaren att titta på videoklippen med talibanerna ”för att det är viktigt att förstå vilka Kanada utkämpar detta krig mot.” Denna mening sammanfattar sidans huvudsakliga budskap.
Hur?
Talking to the Taliban är indelad i två olika menyer. Den övre menyn är tv-inslag som är dramaturgiskt uppdelande i sju olika ”kapitel”. I dessa klipp går Graeme Smith runt i olika ökenmiljöer och diskuterar kring talibanerna och varför de fortsätter kriga. Alla filmklipp föregår av samma intro och innehåller olika citat om talibanerna.
I den undre menyn finns de tidigare nämnda intervjuer med talibanerna. Menyn innehåller även en tidslinje över talibanernas historia och grafik över: de olika talibanstammarna, antalet självmordsattentat, antalet luftattacker, var det odlas mest opium, samt var det finns störst risk för humanitära operationer. En av undersidorna fungerar inte. På sidans högra hörn finns Graeme Smith porträtt och byline. Klickar man på den så berättar han lite om sig själv.
Sidan har en stilren estetik och ger ett seriöst anslag. Sidan består i huvudsak av färgerna grått, svart och vitt. Alla typsnitt är sans seriffer.
Varför?
Globe and Mails marknadsmässiga syfte med sidan är att tillgå med exklusivt material om kriget i Afghanistan som andra tidningar inte har. De vill troligtvis också vara oberoende från amerikanska tidningar och har därför en tydlig kanadensisk vinkel.
Sidans målgrupp är personer som söker fördjupning och vill lära sig mer om kriget i Afghanistan och talibanerna. Tilltalet är ”vi och dem” och är därför inriktad för västvärlden i allmänhet och kanadensare i synnerhet. Jag skulle säga att sidan är för gymnasieelever och uppåt.
Sidans huvudsyfte är som sagt att ge läsaren mer information och bakgrund om talibanerna; Vilka är de? Varför fortsätter de att strida?
Personlig reflektion
Jag tycker om sidan och jag anser att de har lyckats med den fördjupning som de vill ge läsaren. Jag är själv intresserad av kriget och tycker att de på ett pedagogiskt sätt förmedlar både statisk och analys om talibanerna.
Jag tycker att sidan ger ett militäriskt intryck. Varför det är så tror jag huvudsakligen beror på den undre menyns typografi med steril upplyst text, samt de undersidor som innehåller grafik. Den grå färgen på sidan bidrar nog också med den känslan.
Tidslinjen tycker jag är överflödig i sitt tunna tillstånd. Efter krigets utbrott 2001 finns bara en markering, vilket känns något märkligt. Däremot filmklippens indelning med olika ”kapitel” som tillsammans berättar en sammanhängande historia tycker jag fungerar mycket bra.
Jag är också något skeptisk mot den vinjett med ett bönutrop som inleder varje filmsekvens. Trots att den inte upptar så mycket plats tycker jag att den motarbetar projektets syfte – att få större förståelse före talibanerna.
Jag tycker att Graeme Smiths inslag är bra. Dock tycker jag att inslagen ibland blir lite väl klyschiga då han promenerar runt bland sanddynorna med kakiskjortan fladdrandes i vinden. Av någon anledning kan han inte heller stå still - inte ens när han befinner sig på en veranda kan han låta bli att ta små omotiverade steg mot kameran. Men visst har han gjort ett mycket bra jobb.
Projektet känns mycket seriöst och ambitiöst och jag tycker att det är kul att Globe and Mail har satsat på den här typen av journalistik.
